Svensk ordbok 2009, webbversion

kravla sig [krav`-äv.kra`v-] verb kravlade kravlat kravl·ar●ofta med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.fram, upp kravla hon kravlade sig upp ur sängenkravla sig (fram/upp) (ngnstans)sedan 1888Subst.:vbid1-886137kravlande