Svensk ordbok 2009, webbversion
kravla sig
[krav`-äv.kra`v-]
verb kravlade kravlat
kravl·ar●ofta med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.fram, upp
kravla
hon kravlade sig upp ur sängenkravla sig (fram/upp) (ngnstans)sedan 1888Subst.:vbid1-886137kravlande